Hur man tappar bort en bil...

Ofta lägger jag ifrån mig grejer utan att liksom vara medveten om det. Ibland är det min mobiltelefon som brukar bli upphittad överallt där jag inte tror att den befinner sig. Under täcket i sängen när jag tror att den ligger på byrån, på toaletten när jag får lust att vända uppåner på köksbordet där jag har haft den senast, eller i handen när jag springer runt och letar genom hela huset. En gång ringde jag min telefon efter att jag hade tappat bort den. Vilket resulterade i att jag vandrade fram och tillbaka mellan mitt rum och hallen. I hallen lät det som om att mobilen befann sig i mitt rum. Men när jag gick in i mitt rum ringde det i hallen. Jag fattade ingenting. Tillslut hittades den av mamsen. Mobilen hade gömt sig i en ficka på min morgonrock upphängd i min garderob. 
 
Förra veckan var det min matlåda som blev kvarglömd på jobbet. Tanken var att jag skulle hämta den på torsdagen men jag glömde det. Istället skulle jag hämta den på fredagen men jag glömde det också.
 
Idag var mitt borttappade föremål så stort att det var pinsamt! Jag vandrade hem från jobbet på förskolan med glatt humör. När jag ropade hej till familjen innanför dörren blev jag rätt snopen då de undrade vart vår ena bil hade tagit vägen. Oj då, den hade jag visst glömt på förskolan. Tur att den inte ligger så långt bort tänkte jag! Mamsen fick följa med mig på en promenad för att hämta den. Bara det att halvvägs dit inser jag att jag har glömt bilnyckeln. Det var bara att vända om för att hämta den. Efter promenad nummer två hade jag bilnyckeln redo och nu står bilen på plats på vår garageuppfart igen.
 
 
Osorterat, Tankar | | Kommentera |

Mockingjay

Vilka otroligt bra böcker Suzanne Collins har skrivit. Filmerna är dessutom minst lika bra! Ikväll såg jag och Elin första delen av Mockingjay och jag kan inte annat än att rekommendera den.
 
Jag har alltid tyckt om den här typen av böcker/filmer, de som är lite mer åt fantasy-hållet. Deckare är ändå uppbyggda på samma sätt. I början sker ett mord. I bästa fall två. Sedan är det en enda lång utredning tills bokens slut då mördaren till slut avslöjas. Jag föredrar något som är mer oförutsägbart, fantasifullt och äventyrligt. Något som får mig att tänka till. Precis som Hunger Games.
 
Det fina med just den här serien är att den ligger så nära verkligheten. Den utspelar sig i framtiden och skildrar orättvisan mellan människor. I ett av områdena lever människorna i lyx medan i resten av dem har de knappt mat för dagen och tvingas jobba för lyxlirarna för att överleva. Även om serien är kryddad med lite extra inslag för att få till en intresseväckande story speglar det ju verkligheten idag.
 
Tänk vad bra vi har det! Vi har tak över huvudet, mat och vatten, elektricitet och mycket mycket mer! Sen finns det en del av jordens befolkning som lever ett liv på gatan, de som tar droger för att slippa känna hungern och de som fryser ihjäl på grund av att de inte äger tillräckligt med kläder. 
 
Men vad gör vi? Vi renoverar våra fina hus för att få dem ännu finare än vad de är, vi äter mat i så stor mängd att vi lider av övervikt och sen köper vi dessutom fler uppsättningar av kläder än vad vi överhuvudtaget använder. Kanske kan detta vara ett beteende världen borde ändra på?
 
Bilder från Google...
 
Tankar | | Kommentera |

I don't look for trouble but trouble looks for me

Trassel. Trassel. Trassel.
 
Senast idag var det mina nya joggingskor. Det gjorde så ont i ena hälen när jag gick promenader i dem så jag kikade såklart i mina skor om allt var som det skulle. Vilket det såklart inte var! Det var mindre vaddering i en av dem vilket gjorde att en kant skavde mot min häl.
 
Direkt efter min upptäckt körde jag till Intersport för att byta mot ett nytt par. Tror ni det gick vägen? Icke sa Nicke. Istället var butiken tvungna att höra av sig till leverantören om problemet så det hela skulle dröja flera dagar. Jag åkte helt enkelt hem igen utan skor.
 
Strular gör det även med mina linser. Jag har gjort tre undersökningar under hösten men har fortfarande inte ett fungerande par linser. De snurrar runt som kläder i en torktumlare och jag måste se hemskt knasig ut när jag febrilt försöker att blinka dem tillbaka till rätt läge.
 
Annars har vi ju även brillorna. När jag efter lång väntan fått hem glasögonen var det dags att skicka tillbaka dem också. Glasen var alldeles för tjocka så jag måste sett ut lite som en kvinnlig Albert Einstein. Eller ja, det kanske finns något bättre att jämföra med men... Hursomhelst tar det inte slut här.
 
Jag har fått ett mejl, eller rättare sagt en påminnelse. En påminnelse om att betala avgiften för min plats i bostadskön i Göteborg. Som redan är betald. Vänta lite nu? Jag vill inte förlora två års köpoäng?! 
 
Stackars liten Ellen tycker jag. Men usch, hemska tanke att tycka synd om sig själv för lite krångel! Det finns större problem i världen och när de hittar mig jag har jag åtminstone övat upp min problemlösningsförmåga..!
Tankar | | Kommentera |
Upp